One of the more fascinating and beautiful pieces of the Blekinge folk costume is the Luvtallrik. It is a piece of headwear that was worn under the scarves, or by itself if you were a youngster. It is said that the bride should put it on on the third day of wedding, but it is not really clear in what way they were actually used.
If you are able to read in Swedish, or comfortable with using Google Translate, I suggest you head over to Blekingelivet and read their post on the Luvtallrik to get even more information as well as a short tutorial on how to put it on. You can find it here.
There are several luvtallrikar preserved in the museum archives, both at Nordiska Museet, the local museum in Karlshamn as well as Blekinge Museum. They basically consist of an embroidered circle of red woolen fabric, quite often decorated with metal lace, sequins and other shiny things. To keep its shape it is most often stabilised with a wooden plate, which could be a reason for the name, as tallrik is the Swedish word for plate (as in plate for food). Sometimes they are seen with bands hanging from the bottom of the piece, and it is thought by some that the bands only were attached when the headpiece was worn by itself. Most often they were covered with a thin white scarf, a scarf that would be a little bit transparent so the bright red would be seen through it. Kerstin shows a couple of ways to tie the scarf over her luvtallrik in the link above.
My luvtallrik is embroidered with silk from DeVere Yarns, which originally was intended for some brick stitch-embroidery, but I’m way happier with this. The addition of the gold thread is based of a luvtallrik at Nordiska Museet that can be seen both in the pictures above and on this page, and the flower in the middle draws inspiration from this piece, also at Nordiska Museet.
A picture of my luvtallrik in the making together with my recently finished apron.A close-up of the gold thread and gold lace.
I rushed to finish it late at night, on the evening before I went out and took the photos in the snow that I showed in my last post. Here are some of the photos again that show of the luvtallrik a little bit extra!
This year,one of my dearest friends – Cathrin who runs Katafalk – turned 30. For the longest time I was thinking about what I would make for her as a birthday present, since she always makes such beautiful things for me (like the painted boxes). Then I realised that I hade a project lying around, a part of a trade, that I thougt I would not only finish my part, but also embellish it. If only I had the time to finish it…
As you know, my lust for crafts has been lacking this past year, but I managed to gain some energy to actually finish the project. What was it then? It was a filet/headpiece. My part for the trade was to weave the base for a filet for Cathrin, but I did not only do that – I finished the whole piece as a gift for her.
The filet is constructed in basically the same way as my own piece, woven as the filet described in Textiles and Clothing. Check that post for more information about the weaving details, sources, and such. At Battle of Wisby 2016 I bought some belt pieces from Lorifactor that I intended for a tabletwoven silk belt, but I never got around to weave one (yet). That meant that I had some nice flowers and lady-heads to put on Cathrin’s filet, together with some garnet-beads and pearls. Fun fact – you know I am a geologist, and my favourite mineral is the garnet (group), so it was extra fitting that I could put some garnets on my gift.
Since the metal fittings are pushed through the filet and the ends bent over on the back, I didn’t want them to be bothering dear Cathrin when she was wearing the piece. Therefore I lined the back of the filet with blue, plant-dyed silk, which also covered up the stitches from when I attatchied the beads.
The finished piece came out very good in my opinion, and I think Cathrin was happy with it as well, which of course is the most important part. I delivered the gift at her 1930’s themed party, which was amazing as well!
Much later than I thought it would be… here comes part 2!
But first I would like to tell you something. I could start with a lot of excuses, like I’ve done many times before (e.g. too much at school, haven’t had time and so on), but this time I won’t. Just this morning I came to a realisation concerning this blog, and I will come to that in a moment. The last two years I’ve got a really bad conscience when I’ve been thinking of the blog. Not for my own sake, but for yours. I’ve been wanting to do so much better than I’ve done, I have set my standards so high that I’ve even refrained from blogging because I wan’t the product to be perfect.
Today, the first day up after being bedridden for a week with a high fever, I suddenly realised that the reason for me not blogging isn’t because I don’t have time. It is because I haven’t taken the time. And I have realised that it is time to stop lying to myself and pretend like it’s because of the former. I need to be honest with both myself and you readers and say that the reason that I haven’t taken the time to blog is because it’s not fun anymore. Researching is fun. Sewing is fun. Reenactment is fun! Blogging… not so much anymore.
I’m not saying that I will stop blogging. I will problably continue with the few posts a year that I have managed these last years, but I hope that now that I’ve come clean to myself that I will be able to start over and find the fun again. Because this is a big part of my identity – to share knowledge. I am still very passionate about that! So please bear with me until I find my spirit, and THANK YOU everyone who reads my blog everyday. I see you in the statistics, and I am so thankful for all of you (and I am surprised that you are so many that come to my place every day!).
Now to the post! 😀
Last time we took a look at my hair kit. Now the time has come for the rest of my boxes.
The sewing box
My sewing box is a plain bentwood box that I got as a part of a set. Anna Attiliani bought it for me in Italy.
The content of this box – as you could guess by the title – is my sewing stuff. Not all of it is period! I have some “modern” things like a pair of scissors that have an old look which I use for cutting fabric, as my period pair have dissapeared. Normally I try to hide the modern stuff under the lid when I’m at events, but here I thought I wouln’t ‘hide my flaws’ so to say. 😉
1 – A smoothing stone in green glass, bought from Åsa & Martin at http://www.textilverkstad.se/ I have a similar, antique, one as well, and they look a lot like this one from Kalmar, now at Historiska Museet in Stockholm. 2 – Thread reels with thread, both linen and worsted thread. One reel has filament silk from Devere Yarns. 3 – This reel I got as a gift, it is made by Francesco Betti. This one is filled with machine-made, real-silk gimp. 4 – A needle case based on a find from London, made by my friend Martin. In this case I have my modern needles that I don’t want tourists to see. 5 – Rosary that I made many years ago. I have a fancier one now, but this one I use for my lower class persona. 6 – Handmade snips, that I use for cutting threads and small pieces of fabric. 7 – My period needles and pins. Most of them are made from some kind of copper alloy, but a couple of the needles are made of iron. 8 – Thimble and thimble ring. 9 – Beeswax for the linen thread. One piece is the butt from a wax candle, the other one I have molded myself. 10 – A sandstone whetstone for sharpening the needles. I’m not sure if this is period for 14th century, and I have some slate that I’ve picked on a geology excursion that I might use instead… Need to reseach that ^_^ 11 – Those modern stuff… The scissors, linen thread, and worsted thread that I’ve bought from Historical Textiles a couple of years ago.
The Cathrin boxes
These are the boxes I got as gifts from Cathrin. They also contain things related to my hair, which isn’t surprising at all considering I have a lot of hair… 😉
Thi big box only contain a few things, and among them also the small box.
1 – A big, rectangular, silk veil. 2 – Flax braid, for using in different hairstyles, like in this post. 3 – A small wooden box containing the hair powder from the Trotula, which I have written about here.
4 – A very small ceramic jug bought at Middelaldercentret in which I keep rose water during events. 5 – The other Cathrin box. It contains my rings (made by Annie Rosén and Historiska Fynd), U-pins based on several finds from both Sweden and London made by Annie Rosén, Lisa Hjelmqvist, and myself. Decorative pins for my veils together with less fancy ones for the Birgitta cap that aren’t seen.
And that was the content of my boxes! I’m still interested to see the content of your boxes, so if you would like to share it with me with the hashtag #whatsinmyboxes I would be more than happy!
This summer I won’t have time or money to go to more than perhaps one reenactment event, as I’m going to Iceland two months for my Master’s thesis in Geology (happy, lucky me!). I still plan to make some garments, and to take photos of what I’ve made, and perhaps I’ll write about them here. I hope you hang around for the future!
This post is inspired by another internet community than the reenacting community, namely the fashion and beauty community. I’ve seen posts flashing by on Instagram, or on suggested videos on Youtube, so I decided to do my own take and reenactify it on the way. I noticed that the post got very long, so I divided it into parts. Here is part one!
The original idea…
What I saw was a trend of photos and videos with the title “What’s in my bag/purse/handbag?”, where the blogger went through the content of their handbags. You could find anything from make-up, jewellery and painkillers to books and even a time-turner in one case. For me it’s a glimpse into the persons life, showing something very personal. What you bring with you everyday, what you can’t be without, is very different from person to person.
I thought I would show you what my medieval persona can’t be without. It will both be a small glimpse into my personal life (after all, it is I that choose what to bring with me), but there is also a story told about my medieval counterpart – what does she bring with her to feel satisfied in a camp like the ones we have. In this case I have chosen the boxes of my noble persona, and I might do a smaller one for my soldier’s wife persona in a later stage.
To illustrate a medieval version of a handbag, I have chosen to show you the content of my wooden boxes. They are not as portable as a handbag, but they are in my tent at all times and they contain all my important “smaller” things.
Vad har jag i mina lådor? Här kommer en kort serie inlägg om vad jag har i mina lådor när jag är ute på event och porträtterar Märta, min riddarfru. Jag blev inspirerad av skönhetscommunityn på Youtube och Instagram där jag sett en trend med bilder och filmer där olika personer visar upp vad de har i sina handväskor. Det är rätt intressant, för man får en liten inblick i personens liv och vem den är. Därför bestämde jag mig för att göra en medeltidsversion på det hela och visa er vad jag har i mina lådor.
The boxes
I have got four boxes to show you. They are all made of wood, but only one is plain. Three of them are painted and contain my hair kit and and hair accessories kit, and the plain one contains my sewing kit.
The first painted box is the one to the right in the picture above. I bought it in 2015, at the reenactment of the Battle of Azincourt, but I can’t remember from who. If you know, please tell me so I can credit the craft here! The maker’s mark is a L, which you can see in the photos below.
The other two boxes are both painted by my dear friend Cathrin, who runs the blog Katafalk. Both are birthday gifts, and I’m astonished by her work and happy to own them. The smaller box’s painting is based on a marginal creature from the Maastrich Hours (The Maastricht Hours, Liège 14th century British Library, Stowe 17, fol. 197v).
The bigger box has a lot of images on the side, but they are not really based on any manuscript – they are depictions of real life happenings. They are depicting me, Cathrin, Annette and some more of my friends, based on photos from events. On the lid you can see me and Cathrine. It’s a beautiful gift, well thought trough, and as I said – I am so grateful for this gift.
De lådor jag kommer visa er i den här lilla serien är fyra stycken ovala eller runda trälådor. Tre av dem är målade och den första av dem är inköpt i Azincourt 2015. Den innehåller mitt vanliga hårkit. Två av dem är målade av min kära vän Cathrin på Katafalk och är födelsedagspresenter. Den lilla är baserad på en marginalfigur från the Maastricht Hours, medan den stora är bilder på henne och mig, samt bilder på mig och mina vänner på event. En är ofärgad och enkel och innehåller mitt sykit.
The first box
So to the content of the first box, which is the painted box of unknown origin. This is my hair kit, which also contains some religous items.
1 – These are so-called “ear cushions”. They are an experiment, which comes from me wondering what the things between the braids and the chins are on many effigies. I have not come to any conclusion yet, but they still sit in my box, and they are used sometimes when I wan’t to look a bit “silly” (which is something I enjoy quite often – medieval hairstyles are very silly to modern eyes). 2 – This is a small, beautiful mirror, made by Lisa Hjelmqvist. I use it in lack of other mirrors in my kit, but in real it is a religous item, meant to capture and store the reflection of a relic or something like that. So I cheat with it, using it as a mirror when I’m in private, but for public events I keep it closed, to give the illusion of me having captured a reflecture that needs to be stored.
Fancy, polished silver mirror made by Lisa Hjelmqvist
3 – Naalbinding needles for sewing braids to the head, and to make straight parts in the hair. 4 – A comb made of horn, bought from Bikkel en Been I think. 5 – This is something special. These are actual period pins from London. I don’t use them, but I keep them in my kit to show the public or other interested people. They are a treasure of mine, and even though all of them probably aren’t from the time I reenact, they are very similar to the style from the period.
6 & 7 – Linen and woolen thread to sew my braids into place or tie the ends of the braids off. 8 – Bees wax to increase friction on my hairpins (which you will see later), or even to wax my hair to stay better. 9 – A pilgrimmage token, for Santiago de Compostela. I figured that my persona most likely have done some pilgrimages, and these shells are common finds also here in Sweden. 10 – My filet, which I have written about here. 11 – A rose quarts rosary, which I have written about here. 12 – I also wanted to show you the pillow I have in the bottom of the box. It is made of plant dyed wool fabric, and filled with raw wool. Below it I keep a modern hair secret, which is thin plastic hair ties, which I actually use some time when I’m lazy. I’m not a perfect reenactor (even though I wish I was!). 😀
Den första lådan innehåller saker som jag använder när jag flätar och sätter upp mitt hår. Kam, nålbindningsnålar och garn för att sy upp flätorna, lintråd att binda om slutet på flätan, samt ett par “öronkuddar”. Dessa är ett experiment jag kanske kommer skriva om mer en annan gång. Lådan innehåller också några saker som kan kategoriseras som religiösa. Ett radband, en pilgrimsmussla och en spegel som Lisa Hjelmqvist gjort, till för att kapsla in spegelbilden av reliker. Jag fuskar och använder spegeln som en vanlig spegel, men har den stängd när det är publika event. Till sist vill jag nämna mina historiska nålar, som ligger i ett fodral. De är från Themsens botten i London, och jag använder dem för att visa hur nålarna faktiskt såg ut under historisk tid.
This was the first box! The other’s will be in one or more posts soon. Now I’m interested to see what’s in your boxes! Do a blogpost, a facebook post or upload a photo to Instagram and either link to in here in the comments. On Facebook or Instagram you can hashtag it with #whatsinmyboxes and tag me (@addelej on Instagram, Recreating History – by Andrea Håkansson on Facebook). I doesn’t matter if it’s medieval, 17th century, 19th century or viking or earlier – I wan’t to see all of your kits!
Nu vill jag gärna se innehållet i era lådor! Lägg upp på era bloggar, på Facebook eller Instagram och tagga mig, samt använd hastaggen #whatsinmyboxes
Det spelar ingen roll om det är medeltid, senare eller tidigare perioder!
A while ago I made a pair of regency mitts. They were intended for an event last spring which I didn’t manage to attend as I went to Florence with my Chamber Music Orchestra instead. The mitts were the only thing of the ensemble that I managed to get finished, but I’m well on my way to produce the rest of the regency outfit as it is now. My goal is to attend the same event this year instead.
They are known from several regions in Europe, as well as Sweden. According to Berit Eldvik (an expert in Swedish “folk” fashion), the style is sometimes called “klaffhandskar” in Sweden, and the term is known from at least 1759 (see link in first photo below). The style is more or less the same in the Regency period, which means that the mitts are functional for a wider time-span than the intended one.
Förra året var min plan att åka på ett empir-event i Skåne, men en kammarorkesterresa till Florens kom i vägen. Jag påbörjade en ny dräkt, men kom inte längre än till ett par halvvantar. Nu hoppas jag på att kunna åka på årets version och är i full gång med min dräkt. Halvvantar i stil med mina finns i mängder, både från Sverige och Europa. Enligt Berit Eldvik kallas de ibland klaffhandskar på svenska och var en vanlig fästegåva (se länken under första bilden).
Half-mitts from Småland, Sweden. Dated 1760-1800, now at Nordiska Museet
A pair of yellow silk taffeta mitts, made 1780-1800, Great Britain. From the collections of the Victoria & Albert Museum
Linen mitts with contrasting lining in green, European 18th century. Now at the Metropolitan Museum of Art.
My mitts are made of a reddish-brown woolen twill, cut on the bias to fit snugly. They are stitched with a backstitch for both elasticity and duration, and the seam has then been felled to one side for extra strength. At the elbow there is a slit to accomodate for more mobility.
The thumb is attached to the mitt with an overlapping seam to reduce bulk, and is whip-stitched on the reverse side, but sewn together with a more decorative herringbone stitch on the right side. All seams discussed this far are sewn with two different kinds of waxed linen thread – an unbleached thread for the non visible seams, and a thinner, bleached thread for the herringbone stitch.
The herringbone stitch
A closer look at the top
Here you can see the slit
Mina halvvantar är sydda med lintråd och efterstygn i en rödbrun yllekypert. Sömmarna har sedan fällts åt ett håll. De går upp över armbågen, och just vid armbågen är det en slits. Tummen har sytts omlott med huvudtyget, från avigsidan med fållstygn och från rätsidan med en dekorativ söm av fiskbensstygn.
This mitt is made of yellow silk taffeta, with herringbone stitches. Probably French, late 18th to early 19th century, now at the Museum of Fine Arts, Boston: http://www.mfa.org/collections/object/mitt-46546
The lining is made of a piece of gold-coloured silk taffeta. They are only lined at the very end, so the lining can be visible when you fold back the top. It is sewn with self-fabric thread and then stab-stitched to add neatness.
The golden silk lining
These mitts are based on both extant examples from Sweden and Europe, as well as paintings from the period and the social class I’m hoping to recreate. The main inspirations are the mitts shown here above as well as the Copenhagen Girls, which are portraits of a social class, girls and maids, close to what my plan for my costume is.
Fodret är av gyllene sidentaft som är fastsytt med tråd från tyget. Mina halvvantar är baserade på svenska och europeiska bevarade original, samt på koppartryck från Danmark som porträtterar kvinnor från ungefär samma folkliga mode som jag försöker efterspegla.
Girls from Copenhagen, by G.L. Lahde around 1810 (image source)
Tjenestepige (maidservant) by Johannes Senn and G.L. Lahde. Danish, Ca. 1810. “Klædedragter i København”. Københavns Museum.
These three ladies have the mitts, and some very pretty dresses and accessories. They are, together with campfollowers from the period, my main inspiration for my costume.
Dessa tre kvinnor har halvvantar som ni kan se, och även mycket fina klänningar och accessoarer. De, tillsammans med kvinnlig tross från härläger är min främsta dräktinspiration.
En av anledningarna till att jag har varit dålig på att blogga det senaste året är för att jag tycker att det har tagit så mycket tid att skriva på både engelska och svenska. Nu har jag bestämt mig för att fokusera på den engelska texten och istället bara skriva kortare sammanfattningar på svenska. Detta för att majoriteten av de som läser min blogg inte har svenska eller andra nordiska språk som modersmål. Förhoppningsvis leder det till en ökad uppdatering från min sida. Vad tycker ni om denna förändring?
Jag är inte så bra på växtfärgning. Tvärt om – jag är verkligen en nybörjare. Jag tycker det är roligt att se hur färgen fäster på tyget och det är kul att testa olika växter och färger. Mitt senaste färgningsäventyr var med krapp. Jag hade ett vitt tyg som var tanken att det skulle färgas och bli till hosor, och efter jag klippt ut bitar till hosor insåg jag att jag hade tillräckligt mycket tyg kvar för att kunna göra en liten hätta med. Lyckligt ögonblick!
I’m not a very accomplished plant dyer. On the contrary – I’m quite the beginner. I think it’s fun to see the dye stick to the fabric, and I like to try different dyes. My latest adventure was with madder. I had some white fabric intended for a pair of hoses, and after I cut them before dyeing I realised that I had enough for a small hood, too! Lucky moment.
Hättor är så enkla att göra. Jag tycker verkligen om att göra dem och man känner sig bra efter att man slutfört ett projekt. Och förresten – när vi ändå pratar om att slutföra projekt så kan jag berätta att jag fortfarande inte är färdig med min Herjolfsnesklänning. Det är fortfarande fickslitsar som saknas. Jag har gjort massor av andra saker istället, som att sy yllemuslin slöja och haklin, växtfärgat och sytt grejer av resultatet från färgningen. Tiden börjar dock rinna iväg och jag vill verkligen att klänningen ska vara färdig till nästa vecka då det är 25-årsfirandet för Middelaldercentret i Danmark.
Hoods are so simple to make. I really like it and you feel good after finishing projects. By the way (on the matter of finishing projects) – I’ve still not completed the Herjolfsnes Challenge dress. It still lacks pocket slits. I’ve been doing lots of stuff instead, like sewing a thin wool veil and wimple, madder dyeing and sewing from the resulting fabric from the dye. Time is getting short though, and next week I wan’t it to be finished because then it’s the 25th anniversary of the Medieval Center in Denmark.
Istället för att göra fickslitsar färgade jag alltså tyg. Jag hade 100 gram pulveriserad krapp och totalt ungefär 420 gram material. Jag ville ha den starkaste färgen på plagget som kommer synast mest- hättan alltså – så den fick gå i första badet. Materialet till hättan vägde ungefär 170 gram. Tyget till hosorna åkte i nästa bad. Efter det hade jag inte tänkt färga något mer, men jag ville inte slösa på färgen som fanns kvar i grytan så jag la ner två små bitar tyg som kommer räcka till två små tofsväskor.
So, instead of making pocket slits I dyed some fabric. I had 100g of powdered madder, and in total about 420g material. I wanted the strongest dye on the item that would be seen the most – the hood – so that went into the first bath. The material for the hood weighed about 170g. The fabric for the hoses went in second. Then I didn’t really plan to dye anything more, but I didn’t want to waste the last of the dye so I put in two squares of fabric, enough for two small purses.
Resultatet? Tre nyanser av rött och orange!
The result? Three different shades of red and orange.
Första badet blev riktigt bra, det andra är inte så jämnt i färgen (mest för att jag hade alldeles för mycket tyg mot vad jag borde i den grytan jag hade). Det sista badet resulterade i en fin aprikosfärgad tygbit.
The first bath is really nice, the second isn’t that even (mainly because I used too much material in a too small pot).The last one is a lovely peach shade that I like.
Hosorna är inte så himla intressanta, men jag tog några bilder på dem ändå. Det som jag är mest nöjd med är hättan. Den är baserad på en av hättorna från London; nummer 246.
The hoses are not really interesting, but I took some photos of them anyway. The real deal here is the hood. It is based on one of the hoods from London, number 246.
Jag gjorde mönstret baserat på informationen om 246 i Textiles and Clothing och ändrade det efter mina egna mått. Jag ville ha en liten, tajt hätta med knappar och strut. Jag känner att jag i princip fått till det på pricken. I made the pattern using the information in Textiles and Clothing and mixed it with my own measurments. I wanted a small, tight hood with buttons and a liripipe. I think I more or less nailed it.
Jag fick skarva lite för att få det som jag ville, men det syns knappt. Både färg och passform blev riktigt bra!
I had to piece it a bit to get it the way I wanted it, but it’s barely visible. I think that both the colour and fit turned out really nice!
Barely visible, but it’s pieced on this side.
Om jag skulle ändra något så skulle det i så fall vara kilplaceringen. Som ni kan se på bilden ovan så är den placerad ganska långt framåt istället för i mitten. Fast det är nog inte nödvändigt att ändra egentligen. Den passar ju bra ändå.
If there’s one thing I’d possibly change it’s the placement of the gores. As you see here they lie a bit to the front and not centered. But perhaps it’s not neccesary. It fits really well anyway.
Hättan är helt handsydd. De bindande sömmarna är sydda med lintråd och alla detaljer samt kilarna är sydda med sysilke. Alla sömmar är nedsydda med förstygn från utsidan, och nederkanten har en rad pricksöm (förstygnversionen) och ansiktsöppningen har två rader pricksöm. Knapparna är sydda av tyget med lintråd, knapphålen är också sydda med lintråd och backade med ett handvävt linne.
The hood is all hand sewn. The binding seams with linen thread and all details and the gores with silk thread. The seams are sewn down with running stitches from the outside, and the hem has one row of stab stitches (running stitch way). The face opening has two rows of stab stitches to reinforce it. There are ten self fabric buttons, sewn with linen thread. The buttonholes are sewn with linen thread and are faced with a handwoven linen.
Här är några detaljbilder på hättan. Om du trycker på bilderna så förstoras de.
Here are som detail shots of the hood. If you click the images they will be enlarged.
Och som en avslutning – ett foto på de tre baden, två av dem redan färdiga plagg!
And to end this – a photo of the three baths, two of them already made into garments!
Thanks to Maria Neijman and Linda Clarin for help with method and materials! You rock!
Jag vill bara dela med mig av mina bästa (och sämsta) minnen från mitt 2015. Jag åkte inte på så många event, men ett av de jag lyckades åka på var rätt stort. Årets första halvår var mest fokuserat på textilt hantverk. Andra halvan av året hade fokus på studier, men jag hann ändå få några saker gjorda,
I just wanted to share some of my best (and worst) memories from my 2015. I didn’t attend a great number of events, but one of the events I got a chance to attend was really big. The first six months were rather focused on textile crafts. The other six months were focused on studies, but I still managed to get some things done.
Året började med en hel del blogginlägg. I januari publicerades flest inlägg och jag skrev bland annat om kjollängdoch jag brickvävde ett hårband. Årets första blogginlägg var dock den färdiga Bärnstensklänningen, vilken blev ordentligt använd under 2015.
The year started with a lot of blog posts. January was the busiest and I wrote about skirt lengths and finished a tablet woven filet. The first blog post of the year was the finished Amber dress, which was much used during 2015.
The Amber dress, finished in January
Resten av våren spenderades främst med att göra accessoarer till mig själv, som radband och en 1700-talshätta. Jag gjorde också lite prylar till andra som en del av en klapplek. Det var dock inte bara accessoarer som blev gjorda – jag sydde mig själv en rosa överklänning och skrev en liten artikel om medeltida frisyrer som fick ganska stor uppmärksamhet. Min tanke är att jag under 2016 ska fortsätta titta på medeltida frisyrer och kanske utveckla all kunskap till något mer.
The rest of the spring was focused on making accessories for myself, like Prayer Beads and an 18th century cap. I also made some things for others as a part of Pay-it-Forward-game. It was not only accessories that were made – I sewed myself a pink surcote and wrote an article on medieval hairstyles which got a lot of attention. I intend to research more about 14th century hairstyle and possibly develop it even further.
Slaget vid Azincourt var ett stort event. Det var riktigt roligt att åka dit och bilresan dit och tillbaka är det bästa jag gjort hittils. Jag fick träffa massor av underbara människor och hade jättetrevligt, men samtidigt var det ett av de värsta event jag varit på rent vädermässigt. Det var kallt, blött, lerigt och ganska miserabelt i stunder, men ändå ett häftigt event att ha varit på. Jag har försökt att bara välja några av favoritfoton till det här inlägget, men det blev ganska många foton ändå. Jag hoppas att ni tycker de är lika fina som jag tycker!
The Battle of Azincourt was a massive event. It was really fun to go there, and I had the best roadtrip ever. I met lots of lovely people and had a great time, but at the same time it was kind of the worst event I’ve been to weather-wise. It was cold, wet, and muddy, and rather miserable at times, but still a great event. I’ve tried to choose only my favourite photos from these events to share here, but it’s still a lot of photos. I hope you find them as lovely as I do!
Ekenäs Riddarspel
Ekenäs Riddarspel
Ekenäs Riddarspel
Varberg Medeltidsdagar
Varberg Medeltidsdagar
Varberg Medeltidsdagar
Varberg Medeltidsdagar
The Battle of Azincourt
The Battle of Azincourt
The Battle of Azincourt
The Battle of Azincourt
The Battle of Azincourt
The Battle of Azincourt
The Battle of Azincourt
The Battle of Azincourt
När sommaren var över återgick jag till att sy accessoarer och mindre plagg. Man kan aldrig ha för många hättor har jag hört, så jag sydde ytterligare en Herjolfsneshätta. Jag gjorde också en väldigt fin tofspåse i silke som jag stormförtjust i. Resten av hösten gick till att sy mer moderna plagg, som en 1700-talskjol och en modern underkjol.
After the summer was over I went back to making smaller items of clothing and accessories. One can never have too many hoods – I sewed another Herjolfsnes hood. I also made a very pretty, tasseled, silk purse, which I am very much in love with. For the rest of the autumn I made more modern items, like an 18th century skirt and a modern wear petticoat.
The tasseled silk purse.
Året avslutades med spånad, något som jag hållit på med hela året. Jag älskar att spinna med mina medeltida sländor och spinnpinne (distaff). Tills nu har jag använt ett kvastskaft som spinnpinne, men min fantastiska mamma gav mig en handtäljd spinnpinne i julklapp som hon täljt själv. Jag är så tacksam för den! De sista härvorna jag spann under 2015 var till Herjolfsnesutmaningen. Nu ser jag verkligen fram emot att börja sy på min Herjolfsnesklänning!
The year ended with spindle spinning, something that has been present during the whole year. I love to spin with my medieval spindles and distaff. Up until now I’ve been using a broomstick handle as a distaff, but this Christmas my dear mother gave me a proper, handcarved distaff which she had made herself. I’m so grateful! The last skeins to be spun during 2015 was for the Herjolfsnes Challenge. Now I look forward to start sewing my Herjolfsnes dress!
Two skeins of yarn for the Herjolfsnes Challenge
Vad kommer 2016 innehålla? Jag vet inte. Jag ska försöka att bara använda tyger jag redan har hemma, istället för att hela tiden köpa nya. Redan nu kan jag säga att det kommer bli en väldigt svår uppgift för jag har redan planerade inköp, men faktum är att mitt förråd svämmar över av tyger som redan har specifika projekt knutna till sig. Även om jag inte skulle köpa några nya tyger har jag projekt för hela året redan…
What does 2016 hold for me? I don’t know. I will try to only use fabrics from stash, rather than buying new fabrics all the time. I guess that will be a hard task, because I already know that I will have to buy some more fabrics, but the fact is that my storage is full of fabrics bought for specified projects. I’ll have project for the whole year even if I won’t buy new fabrics…
I lördags var jag som tidigare år på Bohus Fästning på eventet Anno. Jag ville ha något litet att sy på under tiden jag var där så jag bestämde mig för att börja på en hätta. I min tygstash hittade jag en fantastisk, roströd, yllekypert från Medeltidsmode som jag redan sytt en hätta av och använde mönstret från min andra Herjolfsneshätta. Jag hade inte tillräckligt mycket tyg för att oket skulle bli så långt som mönstret, men det gjorde inte så mycket eftersom jag egentligen bara ville sy på en hätta.
On Saturday I went to the event Anno at Bohus Fortress, as I usually do in the beginning of September. I wanted something small to sew on at the event and decided on a hood. I found a lovely, rust coloured, wool twill from Medeltidsmode which I’ve already made a hood of and used the pattern for the last Herjolfsnes hood I made. I didn’t have enough fabric to make long enough down the shoulders, but that didn’t really matter as I just wanted to make a hood.
The hood
Den är sydd med teknikerna man hittar bland hättorna från Herjolfsnes. Den mest synliga detaljen är pricksömmen och fyllnadstråden längs med ansiktsöppningen. Jag har använt ett tunt kamgarn att sy hättan med, förutom fyllnadstråden som jag kammat och spunnit själv. Sömnaden gick väldigt fort och jag var i princip färdig med den när jag kom hem från Anno. Det som var kvar att göra var att sy ytterligare en rad pricksöm, vilket jag gjorde igår, och sen var den färdig. Den sitter förvånansvärt bra över axlarna och jag tror nog att den kan bli en ny favorit vid lite taskigare väder.
It’s sewn with the techniques that are found among the hoods at Herjolfsnes. The most visible one is the stabstitches and filler thread along the face opening. I’ve used a thin worsted yarn to sew with, through the whole hood. The only exception is the filler thread which I’ve combed and spun myself. The assembly was rather quick. It was almost done when I came home from the event – I had just one more row of stab stitches to sew which I completed yesterday and then it was done. It fits very well over the shoulders and I really think that it can be a new favourite when the weather is bad.
Stab stiches from the outside
Stab stitches and filler thread from the inside
Och den är en perfekt inspiration för Herjolfsnesutmaningen som Elina på Neulakko startade! Jag köpte nyligen ett ekologiskt ylle från Medeltidsmode för att sy en Herjolfsnesklänning av så utmaningen kommer verkligen i rättan tid. Tyvärr så är min manuskriptutmaning inte riktigt påbörjad än på grund av olika anledningar, men jag har inte släppt den helt. Den kommer hända någon gång.
And this is a perfect inspiration for the Herjolfsnes Challenge that Elina on Neulakko issued! I just recently bought an ecological wool from Medeltidsmode to sew a Herjolfsnes dress of so the challenge is right on time! I must say that I haven’t completed my Manuscript Challenge yet because of several reasons, but that one is going to happen sometime, too.
Före avresan till Azincourt så påbörjade jag en tofspåse i sidendamast med tanken att den skulle bli färdig där nere. På grund av flera anledningar blev det inte så utan den ofärdiga påsen fick vila på mitt skrivbord i syrummet i ett par veckor. Sedan kom inspirationen tillbaka och jag sydde ihop den, gjorde tofsar, valknopar (turk’s headknots) och en öglefläta. Efter det fick jag pausa eftersom jag fick blåsor på vartenda finger jag använt till att fläda den tunna silkestråden med. Tillslut gick blåsorna ned och idag flätade jag tillsist de två sista flätorna och gjorde färdigt väskan.
Before going to Azincourt I started on a tasseled purse in silk damask, intending for it to be done down there. Because of lots of reasons that didn’t happen and it laid unfinished on my sewing desk for some weeks. Then I got the inspiration to start again and sewed it together, made tassels, turk’s headknots and one fingerloop braid. After that I had to pause because I got blisters on every finger used for braiding. The blisters finally faded and today I got the last two braids done and finished the purse!
“The Sacrament of Marriage”, circa 1380, Paris, Bibliothèque nationale, nouv. acq. lat. 3093, p. 176. Picture from La Cotte Simple
Tyget är en återskapad sidendamast uppvävt av Sartor baserad på ett original från 1300-talets Italien. Jag fick en liten restbit av Tove som fick den och några andra små bitar över när hon gjorde sin sidlösa överklänning. Sidendamast i hittat i London med, daterat till 1300-tal. Jag skarvade baksidan lite för att verkligen utnyttja det mesta av tyget, något som man kan se i bevarade påsväskor. Tove och Linda gav mig också välbehövlig hjälp för att tackla valknoparna vilket jag är väldigt tacksam för. De gör så mycket för väskans totala utseende. Vill du läsa mer om valknopar så kan man göra det i detta inlägg av Isis på Medieval Silkwork. Det finns massa fantastiskt att läsa där, om man inte redan har gjort det.
The fabric is a reproduced 14th century Italian silk damask from Sartor – a small piece that was given to me by Tove. It was one of the small scraps that was left from her sideless surcote-project. Silk damask is found in 14th century London as well. I pieced it some on the back of the purse to get the most out of the fabric – something that was done on a couple of extant purses. Tove and Linda also gave me a big bump in the right direction on making the turk’s headknots which I’m very grateful for. They do so much for the apperance of the bag. If you want to read more on turk’s headknots I really recommend this post by Isis at Medieval Silkwork. That, and all of her other posts, gives a great cover on the theme.
Silket i tofsarna är vad jag hade kvar från mitt Bärnstensklänningsprojekt. Jag måste verkligen ha räknat fel och dessutom tagit i överkant när jag beställde det för jag har kunnat använda det till så många projekt utöver det som var tänkt från början, men nu är det tillslut till sin ända. Fast jag hade gärna önskat att det funnits kvar lite till – jag använde upp det sista till tofsarna så jag fick ta en annan tråd till de ögleflätade dragsnörena. Fodret är också kvar sedan bärnstensprojektet så det kom till god användning.
The silk for the tassels are leftovers from my Amber Dress project. I must have calculated way wrong when I bought it because I’ve used it for so many projects now, but finally it’s gone. Though I would have wished for it to last a bit longer – since I used it all up for tassels I had to use another silk for the fingerloop braided drawstrings. The lining is also a leftover from the Amber project – it came to good use!
The reverse side
Brown lining
Here you can see that I’ve just awled the holes – they’re not sewn.
Jag är väldigt nöjd med slutresultatet. Det är en vacker accessoar och jag kommer att bära den med stolthet. Den går fantastiskt bra med resten av mina fancy grejer. Jag har samlat lite mer inspiration om tofspåsar och väskor än de jag visat ovan i mitt Pinterestalbum med namnet Medieval: Purses and pouches.
I’m very happy with the result. It’s a beautiful accessory and I’ll wear it with great pride. It goes fantastically well with the rest of my fancy gear. I have some more inspiration on purses than those shown above in my Pinterest album named Medieval: Purses and pouches.
The piecing
My precious purse!
Efter att ha funderat på vad jag skulle göra till månadens utmaning i HSM (brun) så bestämde jag mig för att göra ett 1700-talsplagg, men sen kom jag på att jag redan hade detta projekt som verkligen passade in på utmaningen. Fodret är brunt, tofsarna är bruna och de ögleflätade snörena är bruna. Jag deltar gärna med den här i månadens utmaning. Jag kanske får gjort 1700-talsplagget ändå, men i så fall får det räknas som bonus.
After thinking about what I was going to make for this months HSM challenge (brown) I decided on an 18th century garment, but then I realised that I already had this project that very much fits into the challenge. The lining is brown, the tassels are brown and the fingerloop-braided drawstrings are brown as well. I’m happily turning this in as my contribution. I might get the 18th century thing done as well, but I’ll count that as a bonus in that case.
What the item is: A silk purse with tassels The Challenge: #9: Brown Fabric: A reproduction silk damask from Sartor and silk taffeta for lining. About 15*30 cm of each. Pattern: None. Year: Second half of the 14th century. Notions: Silk thread from Devere Yarns for tassels, sewing silk, bees wax and silk gimp. How historically accurate is it? Very. It’s based on period illuminations and extant purses. Hours to complete: I’m so bad at keeping track. Not to many though, perhaps around 4. First worn: Not yet, but I’m planning to wear it this weekend at an event. Total cost: The damask was a gift, but would have cost somewhere around 9€ for 15 centimeters (though I didn’t use a full width, so actually a bit less). The amount of silk thread used for tassels and such is probably worth somewhere around 6€. The taffeta lining is probably somwhere around 6€ as well. In total somewhere around 21-22€.
HSM: So this is a late submission for the Accessorise challenge – the deadline was 31st of July, but since I made it for the challenge I’m making it an entry anyway…
Det här med att sy plagg och dräkter från alla historiska perioder är något jag verkligen tycker om och jag har en dröm om att ha minst en dräkt från varje århundrade, år 1000 och framåt. Vissa tidsperioder får större fokus än andra – som sent 1300-tal vilket är en stor personlig favorit. Andra perioder som jag lägger ner mycket tid och forskning på är sent 1700-tal, allmogekläder cirka 1840 och det tidiga 1910-talet. Min kunskap när det gäller 1700-talskläder har utvecklats enormt sedan jag gjorde mitt första försök till dräkt och jag måste läsa in och lära mig mycket mer innan jag börjar anse mig kunnig inom perioden. Kort sagt – jag är fortfarande en nybörjare på sent 1700-tal.
I love to make garments and costumes from all periods of history and I do have a dream of having at least one whole costume from every century, year 1000 and forward. Some periods are given more attention than others, like the late 14th century which is a big love for me. Other periods that I spend a lot of time researching for are late 18th century, 1840’s commoners clothing and the early 19-teens. My knowledge on 18th century clothing and historical sewing has improved a lot since I made my first attempt on the period and I know that I want to learn even more before I consider myself good at this period. In short – I’m still very much a beginner on late 18th century clothing.
En av de saker som jag behövt länge till min 1700-talsdräkt är ett förkläde, men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vilken sorts förkläde jag skulle göra. Jag började med att kolla runt på nätet efter förkläden, men hittade bara utländska förkläden. Då vände jag mig till den fantastiska resursen Digitalt Museum och gjorde en sökning där på förkläden från 1700-talet. Klicka in här och se vad jag hittade. Så himla många fina saker! Jag tyckte om ett förkläde mer än de andra:
One of the things I’ve known that I needed for my 18th century kit was an apron, I just couldn’t decide what type of apron to make. I started looking around for aprons online but found only foreign aprons. Then I turned to the wonderful resource Digitalt Museum and did a search there for 18th century aprons. Look here what I found. So many lovely things! I liked one apron more than the others:
Apron made of printed cotton, date of production 1780-1800. Digitalt Museum, NM.0001961
Det är ett fantastiskt kattunförkläde. Tyget är troligtvis importerat och för att göra förklädet har de använt två våder, ihopsydda i mitten. Det är daterat till mellan 1780-1800. Nederkanten är 142 centimeter och förklädet är 94 cm på höjden. Överkantens bredd nämns inte, men andra förkläden från tiden är mellan 45-51 cm breda. Det de däremot nämner är att midjelinningen fortsätter ut i tampar på 14 cm från varje sida vilka avslutas med smala bomullsband. Det är rynkat mot midjelinningen vid sidorna, men mitten är slät. Om man tittar nära uppe i vänstra hörnet av förklädet så ser man sömsmånen genom linningstyget gömt därinne.
It’s a fantastic apron made of printed cotton. The fabric is probably imported and to make the apron they have used two widths, sewn together in the middle. It’s dated between 1780-1800. The bottom measures to 142 cm and it is 94 cm long. The width of the top isn’t mentioned, but other aprons from the same time has a top width between 45-51 cm. What they do mention is that the waistband continues for 14 cm from each side and is finished with a narrow cotton ribbon. It is gathered to the waistband on the sides, but the middle is flat. If you look closely on the upper left corner you can see the seam allowance that is sewn and locked into the waistband.
Here you see the flat front and gathered sides.
I think it will look fantastic with pocket hoops under.
Jag har sytt mitt förkläde enligt måtten jag nämnt ovan, men jag har inte två delar i mitt förkläde. Istället – för att komma så nära originalet som möjligt i utseende – har jag sytt en falsk söm och pressat den åt ena sidan. Som band använde jag ett linneband jag vävde för ett par år sedan på bandvävstol. Att sy ett kattunförkläde gav mig den perfekta ursäkten att äntligen få handla lite från Durán Textiles – tyger som jag suktat efter i ett par år nu. För er som inte hört talas om dem innan så säljer de reproducerade tyger från framförallt 1700-talet. Mitt tyg är Veronica i brunt.
I’ve sewn my apron according to the measurments mentioned above, but the main body of the apron isn’t sewn of two pieces. Instead – to come closer to the apperance of the extant apron – I’ve sewn a false seam in the middle which I just pressed to one side. For the ribbon ties I used a heddle woven linen ribbon that I wove a couple of years ago. I was happy to be making an apron of printed cotton since that gave me the perfect excuse to order some fabric from Durán Textiles, fabrics which I’ve been drooling over for some years now. For those of you that haven’t heard about them – they sell reproduced fabrics, mainly from the 18th century. Mine is the fabric Veronica in brown.
The fabric and false seam
Front
Side
Back
What the item is: An apron The Challenge: #7 – Accessorise Fabric: 1,1 meter of a reproduced late 18th century cotton print from Durán Textiles. Pattern: None Year: 1780-1790 Notions: 150 cm of a heddle woven linen ribbon, linen thread 60/2, wax. How historically accurate is it? About 95 %, I’d say. It’s sewn with period techniques, the print is period, the materials are period except for the fabric being machine woven. It had fantastic selvages though! Hours to complete: 12 First worn: For the photos on 11 of August with my modern clothes. Total cost: The fabric cost 350 SEK, which is about 40 USD, 37 EUR or 26 GBP.
Recreating History 